Donna

Då jag för tillfället behöver någonting att sysselsätta mig med, fick jag den fantastiska iden att göra om mitt rum. Har redan möblerat om och blev rätt nöjd. Insåg för någon dag sedan att alla mina möbler stod längst väggarna, och att jag hadde ett stort tomrum i mitten av rummet. Så oerhört tråkigt! Så jag gjorde något åt saken. Steg två blir att måla om rummet och samt att köpa en spegel och några hyllor. Kommer bli riktigt fint när det bllir klart :)

Det är när jag stannar upp då jag börjar tänka. Jag vill inte tänka, orkar inte tänka...för det är då alla  känslor som exploderar inom mig. Jag tittar i min kalender. Hela förra veckan var jag nånstans. Gjorde något med någon. Försökte hålla mig sysselsatt. Försökte göra mitt bästa för att inte stanna upp...stanna upp och tänka, stanna upp för att känna. Dock hann verkligheten igår ikapp mig...

Igår känndes som förra söndagen. Igår var hemsk. Vill aldrig att igår kommer tillbaka.Var ensam, fanns ingen där, ingen där för att hålla mig i sin famn och viska i mitt öra att det kommer att lösa sig, det kommer bli bra. Igår är vår dag men du fanns inte där och det gjorde ont. Fruktansvärt ont. Ville skrika, slå och kasta...Vet inte hur jag ska orka med en helg till...Känner mig som ett barn på nytt. Behöver uppmärksamhet, behöver någon att vara med. Det räcker att någon är där bara, behöver inte prata bara vara där. Vill inte vara ensam...känner mig sällskapssjuk som aldrig förut. Dock måste jag endå acceptera att jag kommer vara ensam då det inte finns någon där. Ingen annan än mig själv...

Idag insåg jag också att det kommer att ta tid. Mycket tid. Något som jag inte velat inse tills nu...har inte velat inse det för att det då gör ont. Vill inte att det ska ta tid! Jag har inte tid för att det ska ta tid! Måste förtsätta med mitt liv nu, nu, nu!! Jag känner en stress inom mig. Vet inte riktigt var den kommer ifrån. Har plötsligt fått ett nytt liv känns det som. Ett nytt liv som jag inte har frågat om att få. Allt känns så mycket tommare...så meningslöst, du finns ju inte där varför ska jag ens då anstränga mig? Känns som att jag famlar i mörkret....känns som att jag sjunker till botten och sakta ser solens strålar försvinna. Försvinna ner med mig i djupet.

Jag är en sånn männsika som inte är så förtjust i förändringar i mitt liv. Men om förändringen innebär att man tar farväl av en del som tillhört ens hjärta så kanske det är normalt att det gör ont. Inte bara ont i hjärtat utan även djupt inne i själen. Det är så sjukt hur vi människor kan älska så djupt och passionerat för att i nästa ögonblick vända sig om och inte titta tillbaka.

Jag har älskat en människa. På ett sätt som jag ALDRIG älskat någon annan i hela mitt liv. Jag var naiv och trodde att det skulle vara för evigt. Inga bekymmer aldrig några farväl. Dock så har det nu tagit slut. Och det gör ont. Ibland mer och ibland mindre. Den frågan som cirklar i mitt huvud är varför? Varför var det tvunget att bli såhär? Varför var jag tvungen att känna så som jag känner, tänka så som jag tänker? Vet inte. Ibland blir det väll bara så. Man växer som människa och därmed förändras en del saker i ens liv, ens sätt att tänka, känna, resonera.
Dock är jag fortfarande säker på en sak. Att jag fortfarande älskar och kommer alltid att göra.

Du visade mig kärleken.
Du vägledde mig genom mörka tider.
Fick mig att glömma sorgens miner.
Du fanns alltid där.
Tvekade aldrig en sekund på att ge mig allt av dig själv.
Med öppna armar tog du alltid emot mig.
Du visade mig glädjen.
Fick mig att känna mig hel.
Fick mig att känna mig älskad.
Fick mig att drömma men aldrig att glömma.
Plötsligt vaknar jag upp.
Öppnar mina ögon och ser mig omkring.
Är det en dröm? Jag förstår ingenting.
Du finns inte där, ensam sitter jag här.
Sorgen som så länge varit borta sitter plötsligt vid min sida.
Han sitter och ler och jag känner hjärtat svida.
Tar ett djupt andetag, sluter mina ögon, hur ska jag detta genomlida?
Tänker på alla fina stunder och minnen vi haft.
Känner en värme inom mig stråla.
Känner glädjens varma famn.
Där finns du, jag säger ditt namn.
Jag känner ett lugn, för att jag vet att du finns där.
Som alltid vid min sida.

Vad tycker jag om det egentligen? Kanske en onödig tanke, men då det varit mycket diskussion om detta den senaste tiden slog plötsligt tanken mig; vad tycker jag om detta, om man kan kalla det, "fenomen". Vet faktiskt inte men tror att det lutar åt det negativa hållet...får se om jag orkar skriva om det sen, nu väntar mycket spännande läsning till min uppsats...

Micke har alltid tjatat om den här killen men jag har aldrig fattat själv grejen. Men börjar nu sakta men säkert inse vad han pratar om. Killen är ju helt genialisk, beatet i hans låtar kan få en ko att börja gnägga fortare, en balettdansös att börja rava, nä men ni fattar vinke. Gick in på Beatport och sökte på Robbie och till min förvåning fanns där en bild av han. En blond söt ung kille, oskylldig och tillsynes lugn. Förväntade mig en Pete Tong liknande snubbe, helt galen i blicken med en uppknäppt Hawai skjorta. Snacka om att jag blev paff! OMG lyssnar på en av hans tracks nu och håller på att fakka ur, han e brutalt bra! En framtida favorit? I think so yes!

Snubblade just in på en tjejs blogg där hon just nu är igång med att lotta ut ett par gaaaalet girly girly rosa pumps!
As snygga att ha till sommaren då man fått lite färg ihop med en svart klänning...mjauuu! Ska tävla nu och se om jag vinner dem som jag förmodligen inte kommer att göra i alla fall men att försöka skadar inte!

Ja, nu kör snart en ny säsong av Americas next top model igång! Tror att det första avsnittet börjar den6 februari.
Kollade igenom modellerna och min favorit (rent utseende mässigt) heter Dominique och är lika gammal som mig. Tycker att hon är grymmt snygg och hon bara osar sexighet!

Jag har inte riktigt vetat om jag gillar eller ogillar henne men måste bara säga att på dessa bilder är hon shadaaam shnygg! Porrig, vacker och sensuell på en och samma gång!

Garvade som fan åt denna reklam första gången jag såg den. garvar fortfarande när den kommer, tycker att den är klockren! Vad tycker ni?

Min kära pojkvän lovade mig en mobil i julklapp, men som ni säkert förstår så har den presenten blivit en aaaaning försenad...Jag klagar absolut inte men jag är hemskt nyfiken på vad det blir för mobil. Ju längre tiden går ju mer nyfniken blir jag ;) Kanske inte får någon mobil alls tillslut, jag får se!


 

Läste i söndags ut Coelhos "Elva minuter" har ingen konkret åsikt om boken, låter skummt men då jag aldrig läst en roman förut (vad jag minns!) så har jag inget att jämföra med. Det hade kanske att göra med att boken var verklighetsbaserad som jag inte gillade den riktigt. Men trotts det så kan jag inte säga att jag ogillade boken för att den var verkligen beroende framkallande! När jag väl börjat läsa den så kunde jag inte lägga ifrån mig den!
Om jag ska beskriva boken med tre ord skulle de vara: spännande, erotisk (!) och sorglig låter som en salig blandning va? Tror nästa blir Zahiren för mig I think. Efter den kanske jag kan bedömma om jag gillar denna författare som påstås ha "förändrat så många människors liv" !




                                                                                  

Just så har min dag varit hittils idag. Ni vet när man vaknar en dag och saker börjar gå fel redan då, då vet man att det kommer att fortsätta så. Tog bilen till gymmet och tarraaaaaa hittade en parkering bland alla bilar och trängsel, trodde knappt det var sant. Men sen när jag väl parkerat och gått in på gymmet kännde jag att jag måste flytta på bilen, var osäker på om jag fick stå där jag hade ställ mig. Så jag gick ut igen och körde runt i liljeholmen i säkert 20 minuter innan ett par kom gående och skulle flytta på bilen precis framför mig. Då hade jag hunnit bli, sur, irriterad, ännu mer irriterad, uppgiven och sen glad igen.  Enda haken var att passet hade börjat för 15 min sen...tills jag bytt om var klockan 20 över så jag missade typ halva passet! Efter det ringer morsan och sa att hon hittat min Angel Kimmono i ringen centrum så då blev jag genast på bättre humör! Den är såååå fin, längtar tills hon kommer hem så jag kan prova den. Hade ett givande samtal med C idag. FAN vad skönt det är att ha RIKTIGA vänner. Vänner som inte snackar skit om en, som behandlar dig med respekt och stöttar dig när du känner dig low...är så oerhört tacksam för att jag har två av världens bästa vänner vid min sida.

Det jag absolut hatar! HATAR, HATAR, HATAR är människor som tar en för givet, är otrevliga utan anledning och behandlar en lite som det faller dem in. En gång för länge sedan bestämmde jag mig för att bryta ALLA band med sånna människor i min närhet, av den enkla anledningen att de inte behövs i ens liv, de tar för mycket av ens energi så att det inte blir över ngt till en själv, de suger lixom ur livskraften ur en. Just denna människa som gjorde mig upprörd gör precis det jag nämde ovanför. Människan vet inte vad att ta en för givet innebär, så hon gör det gång på gång utan att någon sätter stopp och visar att NEJ DET HÄR ÄR INTE OKEJ! Ska jag göra det? Jo då kommer alla att hata mig och tycka att jag är knäpp just för att INGEN annan gör det mot denna människa. Men snart har min bägare runnit över...det är många saker i livet jag har överseende med men just detta har jag inget överseende med alls. Det klickar helt enkelt inte mellan oss, vi är som plus och minus. Sorgligt men sant.

Hittade precis min handsfree som jag letat efter i 3 veckor nu! Hatar när saker försvinner här hemma...hittade den i en låda i hallen bland alla vantar och mössor. Typiskt morsan att bara lägga ner den någonstans..men men NOW I GOT IT!


I helgen (det är måndag!= no life) undrade (eller snarare beodrade) C mig att följa med på premiären till en ny klubb som heter "Fellows"...stureplan...premiär...hon skulle sagt det typ en dag innan så jag inte hade tid att tänka på saken. Känner mig som en riktig pensio men tycker att det är skönare att sitta hemma i soffan med T en lördags kväll än att trängas bland alla wannabe brats, och bli armbågad och knuffad vart man än vänder sig. Aja får se i vilken grad party nerven rycker i på fredag!

Hittade några bilder på söta krukgubbar som en tjej vid namn Malin bloggat om i sin blogg. Tycker att de är ursöta! En perfekt detalj att ha sina smink penslar i eller växter i olika sorter. Nu va det ett tag sedan hon bloggade om dessa små söta figurer men ska nog svänga förbi Mique nästa gång jag är i stan och se om jag hittar nån ;)

Just så inleder Paulo Coelho sin bok "Elva minuter" och fortsätter ...