Jag vill banka huvudet mot en vägg & många saker till...
Idag har varit en såndär dag...då jag gått med huvudet nedsänkt och tittat i marken. Varit inne i min egen värld. Inne i min deppiga värld. Det finns många världar i mitt huvud men idag var jag och hälsade på i depp världen. Igår var jag så sur att jag kunde slänga mobilen i väggen, riva sönder papper och allmänt slänga runt saker så att de hamnade på ställern där de normalt inte brukar vara. Men idag gick aggresionen över till nedstämdhet.
Jag förstår inte varför. Varför gör ni såhär mot mig. Kan verksa som att jag tycker synd om mig själv, men har fan rätt att göra det när det inte finns någon som helst logik i deras handlande eller någonting annat för den delen heller. Jag nästan hatar. Fast jag egentligen inte borde...egentligen inte får. Ibland blir jag så arg och ledsen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Fast den bästa vägen att ta är härifrån. Bort från allt tjafs, all negativitet, alla anlageser, svordommar, nedvärderande. Det känns som att jag sitter och väntar på något som aldrig kommer att inträffa.....och det är förändring. Kanske någongång ibland visa lite uppskattning? Ge lite berömm? Uppmuntran?? Är det så himla mycket begärt?? !Sånna tillfällen som nu känns det som att hjärtat ska gå sönder. Hjärnan ska explodera och själen försvinna. Det känns som att jag inte vet varken ut eller in. Känner mig liten, obetydlig och oförstådd. Hur ska jag kunna klara mig genom vardagen och alla dess aktiviteter om jag inte är mig själv. Får ingen ro. Det spelar ingen roll vad jag säger, hur mycket jag förklarar eller försöker förstå och behålla lugnet. När de öppnar munnen brakar helvettet loss. Jag får kortslutning i hjärnan och ser bara svart, tankarna snurrar runt och blicken flackar, tårarna rinner, klumpen i halsen bara växer och växer. Kan inte andas. Får panik.
Vill bara ha lugn och ro, iget tjafs eller bråk. Varför kan ni inte låta mig få leva mitt eget liv? Inte erat utan MITT,MITT,MITT MITT!!!!!!!!!!!!!!!!Det känns som att jag är fjortis om på nytt. För på det sättet ni behandlar mig går inte att beskriva i ord. Ni får mig att känna mig så hilma LITEN och OBETYDLIG och det HATAR jag er för!!
