Dum i huvudet
Det är vad jag är. Sitter och försöker skriva en magisteruppsats...yeah right. Vem försöker jag lura egentligen? Har insett att jag är för dum för att skriva något sånt...fattar inte varför jag ens försöker. Lägger ner en massa energi i onödan. Kommer endå inte hinna klart till deadline som är om lite mer än 2 veckor. Jag kan sitta en hel dag, EN HEL DAG och i slutet av dagen har jag bara lyckats ådstadkomma en halv A4-sida. Skämmigt. Och jag ska ha pluggat i 4 år. Patetiskt! Börjar inse att jag e som en jävla tafatt bimbo. Varför skulle jag välja teknik på gymnasiet ? Varför valde jag inte bara frisörlinjen, skulle endå varit lika iq befriad som jag är nu efter 4 år i högskolan. Skulle säkert haft ett jobb nu, en egen lägenhet och ett eget liv. Säkert inte fritt från bekymmer men endå.
De flesta i min klass är smartare och bättre i skolan än mig, jag får alltid anstränga mej 4ggr mer än vad dem gör. Varför? För att jag är blåst i skallen. Har vetat det ett tag men endå kämpat på och trott att det någon dag kommer att bli lättare att det kommer flyta på. Att jag kunde ha så fel.Alla verkar ha en åsikt, vara så allmänbildade och smarta. Ibland har jag ingenting att komma med, sitter bara där och håller käften. Har inngen åsikt för att jag inte kan och det är då jag hatar mej själv som mest. Just nu hatar jag den jag är. Vill hoppa ut ur min egen kropp och bli någon ny. Någon helt annan person, med egna värderingar, som är självsäker, intressant och stark, positiv och älskar livet. Dvs alla de egenskaper jag inte har. Ibland kan jag gå runt och undra om något egentligen spelar någon roll. Bara släppa allt och försvinna.
Har funderat lite på att hoppa av skolan om jag inte klarar av det här...börja ett kneg jobb och leva som en vanlig medelsvensson resten av mitt sketna liv. Ibland ångrar jag att jag överhuvudtaget valde den här linjen eller varför jag ens började magistern. Vad kommer det ge mej när jag endå harr 0 arbetslivserfarenhet. Känner mig så liten och obetydlig just nu att jag inte vet var jag ska ta vägen...
De flesta i min klass är smartare och bättre i skolan än mig, jag får alltid anstränga mej 4ggr mer än vad dem gör. Varför? För att jag är blåst i skallen. Har vetat det ett tag men endå kämpat på och trott att det någon dag kommer att bli lättare att det kommer flyta på. Att jag kunde ha så fel.Alla verkar ha en åsikt, vara så allmänbildade och smarta. Ibland har jag ingenting att komma med, sitter bara där och håller käften. Har inngen åsikt för att jag inte kan och det är då jag hatar mej själv som mest. Just nu hatar jag den jag är. Vill hoppa ut ur min egen kropp och bli någon ny. Någon helt annan person, med egna värderingar, som är självsäker, intressant och stark, positiv och älskar livet. Dvs alla de egenskaper jag inte har. Ibland kan jag gå runt och undra om något egentligen spelar någon roll. Bara släppa allt och försvinna.
Har funderat lite på att hoppa av skolan om jag inte klarar av det här...börja ett kneg jobb och leva som en vanlig medelsvensson resten av mitt sketna liv. Ibland ångrar jag att jag överhuvudtaget valde den här linjen eller varför jag ens började magistern. Vad kommer det ge mej när jag endå harr 0 arbetslivserfarenhet. Känner mig så liten och obetydlig just nu att jag inte vet var jag ska ta vägen...
Kommentarer
Trackback
